Hästar är intelligenta efter sina förutsättningar!
De har känslor och vill det som är bäst för dem själva. De styrs i mångt och mycket av reaktioner som de förvärvat som vildhästar på samma sätt som vi människor förvärvat många av våra egenskaper under evolutionen.
Hästar är till sin natur samarbetsvilliga därför att det är deras inträdesbiljett för att få tillhöra en flock. För sin egen överlevnad vill de bidra till flockens bästa och dessa egenskaper har sedan förstärkts genom avel. En lugn och harmonisk häst vill i grunden alltså göra det som omgivningen vill att den ska göra!
Genom att erbjuda hästarna en harmonisk tillvaro där vi "lyssnar" på deras vilja och fattar beslut som hästarna tycker är kloka använder hästarna sin intelligens för att bidra till denna harmoniska tillvaro, helt i linje med sitt arv.
Det är bakgrunden till vårt mjukare sätt att hantera hästar. Även om vi gång på gång har begärt från hästarna saker som de uppfattat som farliga eller "dumma" har vi alltid visat att vi som ledare vet vad vi gör och att de kan lita på oss. De vet också att i slutänden återgår allt till den vanliga harmoniska tillvaron. Det är heller ingen nackdel att vi hela tiden tittar på hästarna och ser om det är något som vi kan hjälpa dem med, t.ex. klia på svåråtkomliga ställen, plocka bort stenar ur hoven eller stanna till så de får tillfälle att kissa i lugn och ro.
Vad är det då som ligger bakom vår förståelse för hästar. Dels är det insikten om hästarnas psyke och de olika roller som hästarna har i en flock men även förståelse för hästens fysik. Det är inte helt lätt för en häst att hålla balansen, vilket kan låta konstigt med tanke på att de så sällan ramlar, och vi tar stor hänsyn till detta när vi hanterar dem. Det ligger även till grund för vårt sätt att rida. Hästarnas sinnen fungerar också annorlunda mot våra och hästen har prioriteringar som kanske inte alltid är uppenbara för en människa. Mat är t.ex. inte alls lika viktigt för en häst som för oss. Att det finns mat är lika naturligt för en häst som att andas. Hästen behöver inte titta långt innan den ser något att äta. Däremot är flocken viktigare för en häst än för oss.
Vi har också förstått betydelsen av många av de signaler som hästarna ständigt visar och använder oss ofta själva av huvudnickningar och mjuka gnägg. Ögonvitor och spända mungipor är andra redskap som vi använder istället för piskor och sporrar.
Även den längsta resa börjar med första steget och även om vi inte har kommit till målet har vi kommit en god bit på väg tack vare våra hästar som hela tiden lär oss mer.
Lärarna på vår gård heter:
Pilicha har blivit utsedd till ledarsto och tar sin roll på stort allvar. Hon är en ansvarstagande individ som är väldigt mån om att saker och ting ska gå "rätt" till. Trots att hon kan öppna dörren till stallet står hon oftast kvar och väntar i dörröppningen tills hon blir inbjuden. Hon är heller aldrig nödbedd att hjälpa till med att uppfostra de andra hästarna, förutom Pashka som är den individ i hennes flock som aldrig ska vara upprörd.
Hon är en stolt häst och mycket mån om att vara till lags men hon tvekar inte att säga sin mening utan att för den sakens skull vara envis. Det går alltid att diskutera med Pilicha.
Pashka är "ledarhingsten" i brist på en riktig hingst. Innan han blev flockledare var hans roll att möta faror. Inte för att han är modig utan för att flocken tyckte att han var lämplig för den uppgiften. När Pilicha blev ledarsto utsåg hon Pashka till ledarhingst och det tog ett tag innan han accepterade rollen. Nu är han den trygga punkt som alla de övriga hästarna vill vara i närheten av, i synnerhet Minor.
Pashka är försiktig med vad han gör och vaksam på vad som händer men han tar sin uppgift att sprida lugn på stort allvar. Från att ofta vara först med att reagera är han nu den som står lugnt kvar när det blir stökigt.
Katushka kallas för Tussi till vardags och är en vit cremello med blå ögon som i kraft av sin intelligens är svår att jaga upp. Det är verkligen inte mycket som får Tussi att höja på ögonbrynen. Hon listade ut hur man öppnar dörrar och hon har också klarat av att leda turridningsgrupper på egen hand utan ryttare.
Det säger lite om hästars mentalitet när denna häst väljer uppgiften att komma sist. Näst efter ledaruppgifterna tycks det som om denna uppgift är den mest värdefulla för flocken.
Luna är döpt efter den gulfärgade månen samma kväll som hon föddes. Hon har ett vackert viltmönster över hela kroppen. Hon är som lyckligast när hon är i närheten av mamma Tussi och brorsan Pashka. Ibland tar hon över mammas roll att komma sist. Hon delar även Pilichas uppgift att upptäcka allting först.
Rödlätt och född samma kväll som planeten Mars var som närmast jorden på 60 000 år så är namnet inte svårt att förstå. Han aspirerar på att bli flockledare men han har inte riktigt den rätta mognaden. Hans balans är den bästa i flocken och han passar bra att gå som ledare på tur.
Han har fötts upp på flaska eftersom han förlorade sin mamma efter ett dygn. Hon var ledarsto och lite av hennes självsäkerhet har gått i arv och han har svårt att förstå varför inte alla tycker att han ska vara ledare.
Minor är ett oplanerat kärleksbarn. Nästan lika liten som sin mamma men inte lika shettis-envis. Han växlar mellan att vilja vara en vuxen, trygg häst och ett busfrö. Mest tycker han om att busa med Mars men det är flera skosnören som mystiskt har försvunnit när han varit i närheten.
Han är också den i flocken som oftast sätter fart på övriga hästar. Antingen jagar han dem eller så retas han tills de jagar honom. Man skulle kunna kalla honom flockens egen PT.